Ljuset i slutet utav tunneln...
Så kom då dagen då vi fick träffa nya chefen!! (första APT't efter semestrarna)
Hon verkar verkligen kanonbra... Vill ju visserligen tro gott om alla, men det kändes riktigt bra!! Riktigt givnde APT idag, även om vi tog upp en del jobbiga saker. Har en i personalgruppen problem, så har hela personalgruppen problem. Men jag tror det kommer lösa sig bara man ger't lite tid!
Fick höra från kollegorna att jag blivit mitt gamla "vanliga" jag igen (dvs. den överpositiva.. hehe) och då insåg även jag att jag blivit jag igen. :D Konstigt att man ibland måste höra saker från andra för att verkligen inse det själv.
Har kanske varit en negativ surpuppa en period utan att egentligen uppfatat förändringen, men ni aaaanar inte vad lite semester kan göra! :D
Så nu tar vi nya tag å strävar mot nya mål... :)
Kom upp på tal med nya chefen om ev. förflyttning, men jag vet faktiskt inte längre om jag vill det? (Men att jag inte vet vad jag vill är ju i och för sig inget nytt) Fasen, "bygget" kan jag ju utan å innan å att börja på något nytt ställe skulle ju egentligen vara skitläskigt. En utamning... men ändock skitläskigt. Nåväl... Man vet vad man har, men inte vad man får.
Och JA jag är en stor fegis som bara ääääälskar invanda rutiner. Då vet jag iaf vad som förväntas av mig. ;)
Här har jag min roll, och den känns bekväm. Fatta så rörig min värld skulle bli om jag skulle behöva inta en ny roll någon annan stans... :-/ Hjälp...
Nånstans eftersträvar dock en plan för min framtid... Jag har verkligen ingen koll alls just nu. Ska jag jobba på "bygget" tills jag går i pension? Ska jag leva med min sambo tills jag dör? Ska jag bo i sanna stad tills den slutar existera?
Shit... blir tokig av att fundera på sånt... Har ju gått så bra å "leva för dan" innan, men nu tycks det inte finnas nått resonemang i den strategin längre.
Nånting måste jag väl vilja med mitt liv? Men vad??
Inte för att jag är missnöjd över situationen just i dagsläget, men nån form av plan måste man väl ha??? Utvecklas på något sätt och åt något håll?
Nått som jag (om jag hade varit smart nog att plugga vidare direkt efter gymnasiet!!) verkligen skulle vilja jobba som är Logoped... brinner starkt för all typ av alternativ och kompletternade kommunikation!! Visst, har ju startat upp en del på jobbet, som har gett goda resultat, även delat med mig till andra genom några studiebesök på gruppbostaden och ett föredrag), men det är ju ändå rätt begränsat...
Det är väl aldrig för sent att plugga vidare till det (är jävligt sugen!) men ett stort hinder i vägen är ju att gå från fast månadslön till CSN... vill inte ha nått å göra med CSN för allt i världen!!! Har hört allt för många skräckhistorier i det ämnet! Men läsa på distans kanske?
Hua... lite reflektioner å funderingar, såhär på kvällskvisten.
Hon verkar verkligen kanonbra... Vill ju visserligen tro gott om alla, men det kändes riktigt bra!! Riktigt givnde APT idag, även om vi tog upp en del jobbiga saker. Har en i personalgruppen problem, så har hela personalgruppen problem. Men jag tror det kommer lösa sig bara man ger't lite tid!
Fick höra från kollegorna att jag blivit mitt gamla "vanliga" jag igen (dvs. den överpositiva.. hehe) och då insåg även jag att jag blivit jag igen. :D Konstigt att man ibland måste höra saker från andra för att verkligen inse det själv.
Har kanske varit en negativ surpuppa en period utan att egentligen uppfatat förändringen, men ni aaaanar inte vad lite semester kan göra! :D
Så nu tar vi nya tag å strävar mot nya mål... :)
Kom upp på tal med nya chefen om ev. förflyttning, men jag vet faktiskt inte längre om jag vill det? (Men att jag inte vet vad jag vill är ju i och för sig inget nytt) Fasen, "bygget" kan jag ju utan å innan å att börja på något nytt ställe skulle ju egentligen vara skitläskigt. En utamning... men ändock skitläskigt. Nåväl... Man vet vad man har, men inte vad man får.
Och JA jag är en stor fegis som bara ääääälskar invanda rutiner. Då vet jag iaf vad som förväntas av mig. ;)
Här har jag min roll, och den känns bekväm. Fatta så rörig min värld skulle bli om jag skulle behöva inta en ny roll någon annan stans... :-/ Hjälp...
Nånstans eftersträvar dock en plan för min framtid... Jag har verkligen ingen koll alls just nu. Ska jag jobba på "bygget" tills jag går i pension? Ska jag leva med min sambo tills jag dör? Ska jag bo i sanna stad tills den slutar existera?
Shit... blir tokig av att fundera på sånt... Har ju gått så bra å "leva för dan" innan, men nu tycks det inte finnas nått resonemang i den strategin längre.
Nånting måste jag väl vilja med mitt liv? Men vad??
Inte för att jag är missnöjd över situationen just i dagsläget, men nån form av plan måste man väl ha??? Utvecklas på något sätt och åt något håll?
Nått som jag (om jag hade varit smart nog att plugga vidare direkt efter gymnasiet!!) verkligen skulle vilja jobba som är Logoped... brinner starkt för all typ av alternativ och kompletternade kommunikation!! Visst, har ju startat upp en del på jobbet, som har gett goda resultat, även delat med mig till andra genom några studiebesök på gruppbostaden och ett föredrag), men det är ju ändå rätt begränsat...
Det är väl aldrig för sent att plugga vidare till det (är jävligt sugen!) men ett stort hinder i vägen är ju att gå från fast månadslön till CSN... vill inte ha nått å göra med CSN för allt i världen!!! Har hört allt för många skräckhistorier i det ämnet! Men läsa på distans kanske?
Hua... lite reflektioner å funderingar, såhär på kvällskvisten.
Kommentarer
Postat av: AnneliH
Det blir nog bra ;) Ha en god natt!
Postat av: Inger (Örnen)
Man har bara ett liv....varför då inte göra det man känner för? En dag kan det vara för sent....*säger en som velat bli snickare och när hon insåg det på allvar var det för sent pga skadorna jag dras med)
Hör dig för om olika alternativ till inkomster i och med att du vill slippa CSN.
Lycka till! :)
Trackback